Min 4:e 240 i ordningen kom från en kompis kusin. Han hade köpt sig en nyare bil och ställde undan 240:n. I ett år stod den ute och rostade, och nu skulle den köras till skroten. Jag var i stort behov av en "ny" bil efter att ha krockat min dåvarande bruksbil, så jag fick denna bilen gratis mot avhämtning.
Motorn gick ojämt och ryckigt, (det var därför den blivit stående) men det löstes genom att byta förgasare. Alla slitdelar på motorn byttes också. Förra ägaren hade låtit en verkstad fusklaga golvet och balkarna undertill med ny, omålad plåt svetsad direkt på rosthålen utan att kapa bort den rostiga plåten. Detta var sedan översprayat med "body". Det gick iaf inte att slå hål på lagningarna så jag var nöjd. Bromsarna hade kärvat när bilen stått så länge, så oken fram och några slangar och rör fick bytas.
Efter några dagars snabbreparationer besiktigades bilen och fick börja tjänstgöra som bruksbil.
Vissa förbättringar gjordes:
* Den slitna och blekta bruna inredningen byttes ut. Jag tog hela den beige inredningen som satt original i min 244GL -84. Lagade dessutom elslingorna i förarstolen. Stolklädseln kördes i tvättmaskinen och blev som ny.
* När inredningen var ur passade jag på att byta värmefläktmotorn och installera centrallås.
* Bakljusen byttes till 82:ans smala modell med dimbakljus.
* Motorvärmare och extraljus installerades.
* Koffertluckan byttes, originalluckan hade ett tjockt lager spackel som spruckit och det såg riktigt hemskt ut.
* Den nyare (81>) vindrutetorkarmekanismen monterades, efter att jag tappat torkararmarna.
* Servostyrning monterades, och nya fjäderskålar och nya stötdämpare fram.
Den här 244:an var utrustad med något jag saknat på alla 240:or jag haft efter denna, nämligen taklucka!
När jag skruvade med bilen upptäckte jag att någon av de 7 tidigare ägarna lagt ner massor av jobb på att renovera karossen, och det var ganska seriöst gjort med tennspacklade skärmkanter m.m. Dörrarna och framskärmarna var bytta och hela bilen var omlackad.
Men, efter två vägsaltade vintrar i min ägo började det uppstå stora rostbubblor och spackelsprickor i lacken överallt på bilen. Fusklagningarna i underredet hade börjat rosta sönder. Det, och andra fel som att bakaxeln tjöt, att det var massor av rost i kofferten, att bensintanken läckte, att alla bakaxelbussningar var slut och att det var dags för besiktning, övertygade mig om att skrotning var ett vettigt beslut.
Jag rensade hela 240:n på delar. Allt som inte var rostigt eller defekt skruvades bort och sparades. Endast en tom, rostig kaross återstod som kördes till skroten där jag fick betalt för att bli av med den!
Fakta ELR051
Bil: Volvo 244 GL 1980. Modellkod 244-410-3221.
Kaross: I originalutförande. Bakljus från 82 med dimbakljus.
Motor: B21A. Pierburg-förgasare från B23 (med B21 nål) och varmstartventil.
Effekt: 102 hk/168 Nm.
Bensinförbrukning: C:a 0,9 l/mil.
Växellåda: M46 4-växlad + överväxel.
Overdrivemanöverering ombyggd till tryckknapp och relä.
Lack: "Nougat metallic", färgkod 144.
Hjul: 240 Turbo-fälgar "Virgo".
Inredning: Bytt från brun till beige. Allt utom instrumentpanelen från -84 års modell. Nackstöd bak, solgardiner i bakrutan.
Utrustning: Taklucka, centrallås, servostyrning, dragkrok, extraljus, el-öppnad koffertlucka, motorvärmare, fungerande stolvärme.
CD-spelare, Volvo Sound dörrhögtalare och 6x9" i hatthyllan.
Mätarställning: 33 016 mil.
Antal ägare: 8 st.
I min ägo: september 2001 - maj 2004
Status: Skrotad 2004-05-xx. Av någon anledning har inte registreringsnumret återanvänts efter 6 år.
Med husvagn på släp sommaren 2002. (Nu är båda bilarna på bilden skrotade.)
Jag äger också en SMV 10 "ägg" husvagn från 1964.
Senast uppdaterad 2010-11-09
