Denna rostiga och slitna 245:a köptes i september -00 genom en annons i tidningen för endast 1000 kr. Jag skulle ha den att plocka delar från,
en kompis skulle köpa styrservon och sen skulle vi skrota bilen med en gång, var det tänkt.
Men det visade sig att den var besiktigad och körduglig, så jag kom på att jag kunde köra 245:a de två månader som var kvar innan körförbud. Under tiden skulle min 240GL -84 slipas, lackas, skruvas ihop och besiktigas...
När två månader hade gått var den bruna 84:an ännu mer sönderskruvad... alltså var jag tvungen att besiktiga 245:an.
Kvällen innan besiktningen snabblagades rosthål i trösklarna och reservhjulsbaljorna. Glatt överraskad fick jag bara 3 tvåor på
besiktningen, små enkla fel: glapp spindelled, rostig bromsskiva och fastrostad huvlåsspärr.
Utan någon service (mer än oljebyten) startade bilen varje morgon, rullade de två milen till jobbet och hem igen. Nästan varje dag i ett år.
Inte mycket gick sönder. En glapp kardanknut, avrostat avgassystem och en sprucken kylvattenslang var de allvarligaste sakerna jag
drabbades av. Allt lagades med begagnade, gratis delar.
På vintern var det svinkallt och immigt i kupén, för värmefläkten fungerade inte och byta den var för jobbigt...
Jag la inte ner arbete på bilen i onödan, men jag kunde inte låta bli att montera vita blinkersglas, och pensla över rosten med husfärg.
3400 mil hann jag köra innan en mörk natt i slutet av september -01, då en förrymd 600-kilos HÄST skenade rätt ut på landsvägen ett par meter framför bilen. Jag höll 70 och hann inte bromsa.
Resultatet syns på bilderna. Hästen flög över taket och landade på höger bakskärm. Hästen fick senare skjutas p.g.a. att den bara hade 3 ben efter att ha knäckt aluminiumbalken i framkofångaren.
Själv klarade jag mig helt oskadd, tack vare att jag körde en riktig bil och inte en japanare av folietunn plåt. Den kraftiga konstruktionen höll ihop. Även om någon suttit i passagerarstolen hade den inte fått något intryckt tak över sig.
Såg på TV när dom gjorde älgkrocktest (lika stor som en häst), på de flesta bilarna kollapsade hela taket!
Efter krocken blev 245:an stående i 1,5 år, då började jag plocka delar från den. Sedan blev den stående i ett halvår till innan jag tog bakaxeln och framvagnen.
Exakt 3 år efter köpet körde jag den tomma karossen till skroten och fick 700 kr (70% av inköpspriset!) i skrotningspremie.
Trots det risiga skicket är det en av de bilar jag varit mest nöjd med!
Fakta AMK387
Bil: Volvo 245 GLT 1985. Modellkod 245-8406-121.
Kaross: Smutsavvisare på bakluckan, vita blinkers fram och på sidorna, modifierade bakljus. I övrigt original.
Motor: B230E. 530-topp, A-kam, K-jetronic mekanisk insprutning. 129 hk/190 Nm.
Bensinförbrukning: C:a 1 l/mil vil blandad körning.
Växellåda: M46 4-växlad manuell med överväxel.
Chassi: 15 mm lägre GLT-chassi med gasdämpare.
Extra lastfjädrar bak (runt stötdämparna).
Lack: Polarvit 189. Rostfläckar övermålade med vit husfärg.
Fälgar & däck: På bilderna: 240 turbo-fälgar "Virgo" med 195/65R15 däck.
Inredning: Mörkblå trikåplysch. Armstöd med mugghållare, nackstödskuddar fram och växelspaksdamask i skinn.
Utrustning: Original farthållare, servostyrning, centrallås, extra mätare i övre stereofacket, dragkrok.
Stereo: Panasonic CD och Volvo Sound dörrhögtalare satt i.
Mätarställning: 34 343 mil.
Antal ägare: 12 st.
I min ägo: september 2000 - september 2003.
Status: Skrotad 2003-09-27. Idag tillhör registreringsnumret en EU-moped, som är anmäld stulen!
Senast uppdaterad 03-10-05
|
