|
"Volvo 264 GLE -82, all utrustning, skinn, avställd, 5000:-" Den annonsen hittade jag av en slump hösten 1999. Klart jag skulle ha en sådan bil, så jag åkte genast och kollade. Bilen var förvånansvärt fin och nästan rostfri med endast 18800 mil på mätaren. Tyvärr hade vandaler slagit sönder vindrutan och bakrutan, och startmotorn hade gett upp så motorn startade inte. För 4000:- blev jag ägare nummer 10. Jag visste redan då att det inte var en direkt vanlig modell. 264 GLE var Volvos dyraste och lyxigaste modell 1982 (innan 760 kom). Med ett nypris på 96800 kr med automatlåda var den nästan dubbelt så dyr som en 244GL. Men så ingick också det mesta i utrustningsväg. Plyschklädsel, AC, elhissar, elspeglar, taklucka, styrservo, centrallås m.m. var standard och dessutom var 264:orna utrustade med extra mycket kromdetaljer och annan front för att skilja sig från den vanliga 240-serien. Motorn i 260 var den franskbyggda aluminium V6:an B28E på 155 hk, med rykte om sig som en riktig skitmotor. Min 264 är såld ny hos Liljas Bil i Borgholm, vilket också råkar vara där jag bor! Servicebok och nästan alla besiktningspapper följde med. Serviceboken var fullstämplad av Volvoverkstad t.o.m. 16000 mil, så det är en bil som har vårdats väl. Den har även genomgått extra rostskyddsbehandlingar, det är nog därför den inte är så rostig idag. Bilen var helt original vid köpet förutom att aluminiumfälgarna saknades. All standardutrustning fanns kvar, dessutom beställdes min bil med tillvalen skinnklädsel, färganpassad instrumentbräda och automatlåda. Efter startmotorbyte gick motorn igång, och den gick fint, förutom det typiska PRV-knackandet som kommer från slitna kamaxlar och vipparmar. Med nya rutor och lite småfix gick bilen igenom besiktningen och jag började köra den dagligen. 264.an var otroligt pigg jämfört med den 240 GL jag kört tidigare. Dessutom åkte man högst komfortabelt och satt bekvämt i skinnstolarna. Mindre roligt var bensinförbrukningen på 1,3 l/mil och det höga varvet vid landsvägskörning med 3-stegs automat. Dessutom började motorn efter ett tag att förbruka kylarvatten. Sedan började den blåsa ut kompression i kylsystemet och spräcka slangar. När så motorn kokade var det dödsstöten, för efter det blev den extremt orkeslös och bilen orkade knappt framåt. Förmodligen blåsta toppackningar. Det var även vatten i oljan. Min motor hade drabbats av alla vanliga PRV-6-fel: Slitna kamaxlar (knackandet), vatten i oljan (nedsjunkna cylinderfoder), och känslighet för kokning. 264 Turbo Intercooler Nu stod 264:an där med rasad motor, och en värdelös PRV-sexa skulle aldrig i igen tänkte jag. Turbo däremot, det var häftigt. Av en händelse råkade jag få tag på en komplett B21ET av en bekant till överkomligt pris. Detta var våren 2000. Så V6:an och automatlådan lyftes ur och B21ET med manuell M46-låda tog plats istället. Det gick enkelt att byta, karossen är ju gjord för olika motoralternativ. Den nya motorn gick igång, men det visade sig att turboaggregatet var slut. En tråkig stor utgift. Med ny turbo gick motorn bra, men nästa otrevliga överraskning var bensinförbrukningen på 2l/mil, oavsett hur lite man än gasade. Jag lyckades då inte komma på felet, utan tröttnade på ”skiten” och lät bilen stå efter att bara ha kört ca 100 mil efter motorbytet. Det dröjde flera år tills jag fick tipset att det kunde vara uppställt bränsletryck som gjorde bensintörsten så stor. Mycket riktigt, trycket var uppställt med brickor i bränslehuvudet. Med brickorna avlägsnade gick motorn bättre, men jag mätte aldrig förbrukningen. Jag har sedan ägnat mig åt andra bilar, så 264:an har stått still sedan hösten 2000. Givetvis har den körförbud nu, eftersom den inte varit besiktigad på 7 år. Det blev dessutom nästan omöjligt att regga om bilen med B21ET-motorn, reglerna ändrades till 2004. Original igen Under tiden har intresset för originalrenovering väckts. Läste om folk som originalrenoverade 240 Turbos, och jag funderade på när jag senast såg en 264 -82 i trafiken? Aldrig. Genom Svenska 200 Klubben fick jag lite information: Det fanns då bara 31 exemplar av 264 -82 kvar i svenska bilregistret! Av dessa var bara 4 bilar i trafik, resten var avställda och många av dem kommer nog att skrotas. Av dessa 31 bilar var dessutom bara 4 st röda som min. (Silvermetallic är den vanligaste färgen.) Nu blev jag rejält sugen på att renovera bilen till originalskick. Största problemet skulle väl bli att få tag på en fungerande PRV-sexa. Men vid ett besök på den lokala skroten våren 2004 hittade jag en sådan motor, monterad i en 245 GLT6 -82. Den var skrotad p.g.a. rost och hade körts till skroten. Motorn startade och gick fint! Och knackade inte! Dessutom satt den ihop med en manuell växellåda, mycket sällsynt! Jag köpte hela drivpaketet. "Nya" V6:an har nu monterats i 264:an. Fastän det har varit automat original i min 264 har jag gjort ett avsteg från original och monterat den manuella växellådan. Främst för att göra bilen bekvämare i landsvägsfart, och minska bensinförbrukningen. Det fanns manuell låda till 264 -82 så det är ändå originallikt. I övrigt tycker jag att 264:an är ett bra renoveringsobjekt. Komplett, inte sönderskruvad eller ombyggd (förutom motorbytet som nu är återställt), inte jättemycket rost, hyfsad låg mätarställning och det mesta är i bra skick. Bilen var ju helt original när jag köpte den så det ska inte bli svårt att få den sådan igen. Det finns rost i golvet, i skärmkanterna bak, i trösklarna och mellan bakljusen. Dörrar och huv är rostfria, helt otroligt! Nya bromsar behövs även, och en ny lack i originalfärgen skulle behövas, men är inte absolut nödvändigt. Dessutom skall bilen fyllas med originaltillbehör och utrustning. En direktörsvagn ska ju ha all tänkbar lyx! Jag har redan samlat på mig en del tillbehör och jag letar ständigt efter mer. Uppdatering december 2006 Nu sitter återigen en sexa under huven! En egen sida om motorbytet finns här! Jag har sett över B28:an som köptes på skroten och monterat den tillsammans med den manuella växellådan. Målet var att motorn skulle sitta i bilen och vara möjlig att starta och varmköra, istället för att den står och rostar ihop under en presenning. Motorn går riktigt fint, det enda felet är ett svagt knackande från ena kamaxeln när motorn blir varm. Det kan gå att åtgärda genom rengöring av vipparmsmekanismen. Motorn visade sig vara en utbytesmotor från Volvo, något jag inte visste när jag köpte den. Växellådan fungerar också bra. Motorn drar villigt genom hela varvtalsregistret, det känns att det är fler än fyra cylindrar. Jag har också "laddat" bilen med lite mer utrustning, bl.a farthållare och en original ljudanläggning. Bromsarna har kärvat fast och behöver totalrenoveras, och det finns en hel del rost i golvet som behöver svetsas. Men det får vänta. Lyxfakta. Bil: Volvo 264 GLE 1982. Modellkod 264-6804-281. Kaross: Helt original förutom lackade backspeglar (skall vara svarta) och att kromlisten runt bakrutan saknas. Motor: B28E, 2,85 liters V6 i aluminium med överliggande kamaxlar och 12 ventiler. K-Jetronic mekanisk bränsleinsprutning. Renoverad utbytesmotor från Volvo som gått ett okänt antal mil i en 245 GLT6 -82 innan den hamnade i 264:an. 155 hk/5500 rpm. 230 Nm/3000 rpm. Bensinförbrukning: 1,23 l/mil blandad körning enligt instruktionsboken... Transmission: M46 4-växlad manuell låda med överväxel. Hydraulmanövererad koppling. Original 1031-bakaxel med 3,54:1 automat-utväxling. Chassi & bromsar: Helt original och i behov av renovering. Lack: Vinröd metallic, färgkod 175. Något solblekt. Hjul: Plåtfälgar. Skall egentligen vara Corona "turbin" aluminiumfälgar med stor navkåpa och 185/70R14 däck. Inredning/utrustning: Beige läderklädsel med nackstödskuddar fram och bak. Beige instrumentpanel. Dörrsidor med plyschinlägg och kromade låsknoppar. Solskyddsgardiner i bakrutan. "Turbo" ratt. Taklucka, elhissar fram och bak, elspeglar, AC, centrallås, servostyrning, farthållare, varvräknare, digitalklocka/tidur, digital yttertempmätare med knapp för visning av innertemperatur, el-bagagelucksöppnare, beige läderdamask runt växelspaken, fördröjd släckning av innerbelysningen. Mer utrustning och originaltillbehör kommer... Stereo: Volvo original från 80-talet. Datorstyrd "MTS" radio/bandspelare, equalizer/Sound Effector, original 4-kanals slutsteg, Volvo Sound dörrhögtalare fram, elantenn med brytare för manuell nedfällning. Mätarställning: 19 502 mil. I min ägo sedan: Oktober 1999. Användning: Avställd och obesiktigad sedan 2001, står i en lada i väntan på renovering till originalskick. Nypris 1982: 98 600 kr (automat). 94 700kr (manuell). Antal tillverkade 264 årsmodell 1982: 6392 st. Antal 264 82:or i svenska bilregistret 2006-12: 28 st varav 2 i trafik, resten avställda. Senast uppdaterad 07-08-14 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| |